Vi började lördagkvällen ute, men lagom till efterrätten frös vi så mycket att vi valde att sitta inne istället.

In följde också två rottingstolar och de har blivit stående där hela dagen för jag tyckte att det blev ganska fint.

 

Idag var vi ute och gick en sväng i det fina vädret. Vi har insett (framför allt efter en promenad som jag och min syster gick..) att det finns mycket vildsvin i skogarna runt oss. Även idag såg vi en utfodringsplats och spår av dem. Så, helt naturligt frågade jag Anton hur man ska agera om man skulle möta ett vildsvin. 

När han berättar vad han tror att man ska göra så rycker jag tag i hans arm och säger; "Älg, Anton en älg".

Ungefär fem meter i från oss, i skogen, ligger det en älg och tittar på oss. Jag får typ hjärtklappning, lite lätt panik och fortsätter gå (och hoppas att den inte ska resa sig upp och springa efter..), men vad gör Anton?

Han ställer sig och ska titta på den. Fotografera den (jag gör då allt jag kan för att få honom att fortsätta gå..)

 

Nåväl. Den följde inte efter oss och den var förmodligen lika rädd för mig som jag var för den.